Farväl

I helgen har jag tagit farväl av en kär gammal vän. Kände ett enormt behov av att städa garderoben nu när våren kommit och värmen med den. För två år sedan var jag gravid vid denna tidpunkten och förra året ammade jag så kläderna kändes inte så passande längre. Många plagg slängde jag med nöje men så hittade jag min favorit som hängt med under båda graviditeterna. Ja, för ni kanske minns när magen stod rätt ut och varje tröja man försöker sova i liksom vandrade uppåt under natten och man vaknade med en ihoprullad trasa under armarna. När jag väntade första barnet hittade jag en gammal pyjamas jag inte använt så mycket men av någon anledning sparat under många (MÅNGA!!!) år. Den var stor och rymlig och därför alldeles perfekt att bo i under några gravidmånader (kvälls- och nattetid naturligtvis). Min man tyckte jag såg ut som ett blommigt tält och hatade den från första stund ;). När så bebisen var född var den alldeles förträfflig att ha på natten för tuttarna var så lättillgängliga i den. Efter ett tag försvann den in i garderoben igen för att återvända några år senare när det var dags för nästa graviditet. Samma visa igen! 

Min man, som anser att detta plagg är det mest avtändande en kvinna kan bära, stod alltså med ett leende på läpparna när jag med gråten i halsen sa farväl igår. Det var till och med han som bar ut påsen till soporna. Men innan var han tvungen att visa mig att ryggen var så nött att man knappt såg rosorna längre. Men jag kommer minnas den...precis som den var ;)