Glad påsk!

Önskar er alla en glad påsk! Har är det sol, pimpelfiske, eld och korvgrillning som gäller hela dagen. Barnen roar sig med att klättra runt bland stubbar och stenar för så långt har våren kommit här i södern. ;-)

SPA

På långfredagen ska man väl ta det lugnt?! Vi tar det lugnt på SPA :-)

Utdelning av högsta betyg

Mitt barn går verkligen på en bra skola. Ja, något som inte får hända hände iaf men den erfarenhet vänner och bekanta delat med oss skiljer sig på en viktig punkt. Vi har inte krävt, för att vi måste och har rätt till det, att skolan ska utreda händelsen. Vi har heller inte behövt kräva, för att vi måste och har rätt till det, att skolan ska göra en incidentrapport. Våran skola gör detta, inte för att vi kräver det, utan för att de vill förbättra arbetet med våra barn. Det känns så bra att veta att mitt barn går på en skola där man tar sådana här saker på allvar och vill ordna och laga sina brister. De har t.o.m skrivit om händelsen och efterföljande arbete i ett brev till föräldrar. Det kanske inte ger byns bästa rykte, men det ger mitt högsta betyg!

Vikten av proffisionellt bemötande

Vi är absolut inte ute efter att peka på någon. Syndabockar är inget för mig att finna när något är vad som måste förändras. En rad av fel som begås i en kedja av rutiner som brustit och där finns ingen enskild individ att lägga skulden på.

Igår när jag i panik och av ren ilska rusade in på skolan och möttes av personal som varken visste eller hade märkt att ett barn saknades, då rev det i hjärtat. När personal började peka på varandra och även på andra barn, då kändes sveket så otroligt stort. Sveket, inte bara mot oss föräldrar som lämnat det mest dyrbara vi har i deras ansvar, utan även sveket mot våran dotter som lämnades ensam.

Idag möttes vi av annan personal. Dotterns egen fröken och tillsammans med henne den personal som varit med under skoldagens avslut då dottern sattes på bussen. Ångerfulla och med en medvetenhet om att något gått mycket fel. Med en inställning om att rutiner måste ses över och att detta aldrig får hända igen. Mitt hjärta pustar ut. Tänk om jag mötts av dessa pedagoger redan igår...

Jag kan inte säga tack, det skulle vara fel ordval i situationen. Men, vilket ord passar bättre i stunden och till syftet att tacka pedagogerna som stod redo att möta mig och min familj i morse. Bemötande och åter bemötande, alltid a och o i alla situationer. Det är just så, genom proffisionellt bemötande, som man återfår ett förtroende!

Om ingen vet, vem vet då?!

Jag vet inte var jag ska börja, men denna dag kommer jag att minnas så länge jag lever. Idag ringde min mobil och jag, som inte alls skulle ha varit i närheten av mitt skåp där jag förvarar mobilen under arbetstid, svarade medan varje hårstrå på kroppen reste sig i takt med rösten som i andra änden förklarade sitt ärende. 

- Jag har hittat en liten tjej efter vägen. Ja, jag har hittat din dotter i en snöhög efter vägen. Hon är väldigt ledsen och vill till sin mamma och pappa.

Ca en kilometer hemifrån hittades min lilla 6-åring. Förtvivlad och ledsen. Rädd, för att inte säga livrädd. Hon förstod på en gång att något blivit mycket fel när personalen på skolan skickat henne hem med bussen och ingen, varken maken eller jag, var hemma. 
Hon, som efter att ha fått testa hemåkning med skolbussen en gång tidigare men som anses för liten för det av sina föräldrar. Hon, 6 år gammal, blev överlycklig när personalen bad henne att klä på sig efter skolan för att gå till bussen. 
Hon, som inte anses stor nog av sina föräldrar för att få passera den lilla väg som leder till bostadsområdet ensam. Hon, 6 år gammal, gick idag själv över E45:an (och där fryser mitt blod till is!!!) när hon i förtvivlan letar efter sin lillebrors förskola. 

Jag mindes inte längre numret till skolan, till maken skriker jag bara i telefonen. Tårarna sprutar på både mig och dottern när vi efter en kort men samtidigt oändligt lång stund står tillsammans på parkeringsplatsen där hon lämnats av av det bekanta ansiktet. Tack gode Gud för att familjens vän hittade dottern och tack kära du för att du kramade och höll mitt barn, för att trösta och lugna, innan du valde att ringa mig.

Det har gått en och en halv timme från det att bussen lämnat skolan till det att jag anländer till skolan. Ingen, och jag menar ingen, vet att misstaget har begåtts. Ingen, och jag menar ingen, vet att de skickat hem ett barn som enligt schema ska vara kvar till sen eftermiddag. Hon hittas en timme och tio minuter efter att skolan slutat. Någon måste väl veta!?! Något har ju brustit någonstans och om skolan inte ännu upptäckt misstaget vad hade då kunnat hända om inte... nej dit ska jag inte gå ikväll.

Under en filt i soffan ligger vi hela kvällen och pratar om vad som hänt. Hur hon kände och hur hon tänkte. 

Jag kan inte hålla tårarna tillbaka när jag skriver detta, vet inte hur jag ska få ro att sova inatt. Hoppas bara att hon kan.
Min älskade lilla vän, mitt bästa i världen, INGEN får utsätta dig för detta. Ingen får utsätta dig för en sådan fara!

Om ingen vet, vem vet då?! Det svaret ska jag ha imorgon!

Ett litet studieuppehåll...

...blev det visst. Långa och sena arbetsdagar har denna veckan bjudit på och under gårdagen satt jag dessutom med nosen i en bok från frukost till kvällsmat. Det blev i veckan klart att jag ska gå upp i tid lite tidigare än planerat så sista månaden jag läser kommer jag även att arbeta heltid. Pga detta försöker jag nu läsa in så mycket jag bara kan för att möjligtvis inte behöva jobba arslet av mig då. Men, som tur är har jag ju resan att se fram emot så det är vad jag ska tänka på när och om det blir lite motigt!

 

Tihi... så här ska jag ligga under semestern medan maken tar hand om barnen! ;)

Finalen

Idag var vaknade vi vill en iskall dag. Men när solens strålar varmt ett tag åkte vi till skidbacken. Det blev en underbart strålande eftermiddag! Nu väntar plockmat, final och spända nerver. Dagen till ära bär sonen kalsonger med bananer på. Gissa vem hans röst går till ikväll?! :-)

Hemma

Att vara hemma under täcket i sin egen säng, det är inte helt fel! :-)

Karlstad

Nu har familjen återvänt hem till Dalarna medan jag stanner kvar för några dagar som plugghäst. Efter att familjen åkte gick jag ut på stan och strosade lite. Jag vet inte vad Karlstad gör med mig men varje gång jag är här börjar jag fundera på hur det skulle vara att flytta tillbaka hit. Visst har jag skrivit att det var härifrån flyttlasset gick när flyttade till Dalarna?! Det var det iaf. Om två dagar återvänder jag hem igen och då får vi väl hoppas att flyttsuget lagt sig och jag återigen inser vad som låg till grund för vårat tidigare beslut om att lämna sola i Karlstad.

Hoppas...

Hoppas, hoppas, hoppas! :-)

Bra

Bra platser, bra musik och jag har fått en ny favorit! Nu vet ju jag vem som vinner ikväll men eftersom tävlingen jag såg bara var för på skoj måste vi ju titta på showen även ikväll. Bjuder här på lite bilder så får ni en försmak av vad kvällen har att erbjuda.

Nu är det snart dags

Nu är vi på plats!

Nostalgi

Rött vin och snabbnudlar, det var länge sedan!

Dagens outfit

eller förhoppningsvis bara morgonens. Hoppas ingen kommer och knackar på... än! Som ni säkert förstår ser varken hår eller makeup bättre ut! :-)



Observera att även om det ser för taskigt ut så är det iaf rent. Fläckarna är små barnhänder på spegeln. Så det kanske är lika bra att behålla skrotkläderna på och städa lite. Neee, vi ska ut i solen och ta oss an den stökiga bilen istället för ikväll ska den ta oss till Karlstad.