Glad påsk!

Önskar er alla en glad påsk! Har är det sol, pimpelfiske, eld och korvgrillning som gäller hela dagen. Barnen roar sig med att klättra runt bland stubbar och stenar för så långt har våren kommit här i södern. ;-)

SPA

På långfredagen ska man väl ta det lugnt?! Vi tar det lugnt på SPA :-)

Utdelning av högsta betyg

Mitt barn går verkligen på en bra skola. Ja, något som inte får hända hände iaf men den erfarenhet vänner och bekanta delat med oss skiljer sig på en viktig punkt. Vi har inte krävt, för att vi måste och har rätt till det, att skolan ska utreda händelsen. Vi har heller inte behövt kräva, för att vi måste och har rätt till det, att skolan ska göra en incidentrapport. Våran skola gör detta, inte för att vi kräver det, utan för att de vill förbättra arbetet med våra barn. Det känns så bra att veta att mitt barn går på en skola där man tar sådana här saker på allvar och vill ordna och laga sina brister. De har t.o.m skrivit om händelsen och efterföljande arbete i ett brev till föräldrar. Det kanske inte ger byns bästa rykte, men det ger mitt högsta betyg!

Vikten av proffisionellt bemötande

Vi är absolut inte ute efter att peka på någon. Syndabockar är inget för mig att finna när något är vad som måste förändras. En rad av fel som begås i en kedja av rutiner som brustit och där finns ingen enskild individ att lägga skulden på.

Igår när jag i panik och av ren ilska rusade in på skolan och möttes av personal som varken visste eller hade märkt att ett barn saknades, då rev det i hjärtat. När personal började peka på varandra och även på andra barn, då kändes sveket så otroligt stort. Sveket, inte bara mot oss föräldrar som lämnat det mest dyrbara vi har i deras ansvar, utan även sveket mot våran dotter som lämnades ensam.

Idag möttes vi av annan personal. Dotterns egen fröken och tillsammans med henne den personal som varit med under skoldagens avslut då dottern sattes på bussen. Ångerfulla och med en medvetenhet om att något gått mycket fel. Med en inställning om att rutiner måste ses över och att detta aldrig får hända igen. Mitt hjärta pustar ut. Tänk om jag mötts av dessa pedagoger redan igår...

Jag kan inte säga tack, det skulle vara fel ordval i situationen. Men, vilket ord passar bättre i stunden och till syftet att tacka pedagogerna som stod redo att möta mig och min familj i morse. Bemötande och åter bemötande, alltid a och o i alla situationer. Det är just så, genom proffisionellt bemötande, som man återfår ett förtroende!

Om ingen vet, vem vet då?!

Jag vet inte var jag ska börja, men denna dag kommer jag att minnas så länge jag lever. Idag ringde min mobil och jag, som inte alls skulle ha varit i närheten av mitt skåp där jag förvarar mobilen under arbetstid, svarade medan varje hårstrå på kroppen reste sig i takt med rösten som i andra änden förklarade sitt ärende. 

- Jag har hittat en liten tjej efter vägen. Ja, jag har hittat din dotter i en snöhög efter vägen. Hon är väldigt ledsen och vill till sin mamma och pappa.

Ca en kilometer hemifrån hittades min lilla 6-åring. Förtvivlad och ledsen. Rädd, för att inte säga livrädd. Hon förstod på en gång att något blivit mycket fel när personalen på skolan skickat henne hem med bussen och ingen, varken maken eller jag, var hemma. 
Hon, som efter att ha fått testa hemåkning med skolbussen en gång tidigare men som anses för liten för det av sina föräldrar. Hon, 6 år gammal, blev överlycklig när personalen bad henne att klä på sig efter skolan för att gå till bussen. 
Hon, som inte anses stor nog av sina föräldrar för att få passera den lilla väg som leder till bostadsområdet ensam. Hon, 6 år gammal, gick idag själv över E45:an (och där fryser mitt blod till is!!!) när hon i förtvivlan letar efter sin lillebrors förskola. 

Jag mindes inte längre numret till skolan, till maken skriker jag bara i telefonen. Tårarna sprutar på både mig och dottern när vi efter en kort men samtidigt oändligt lång stund står tillsammans på parkeringsplatsen där hon lämnats av av det bekanta ansiktet. Tack gode Gud för att familjens vän hittade dottern och tack kära du för att du kramade och höll mitt barn, för att trösta och lugna, innan du valde att ringa mig.

Det har gått en och en halv timme från det att bussen lämnat skolan till det att jag anländer till skolan. Ingen, och jag menar ingen, vet att misstaget har begåtts. Ingen, och jag menar ingen, vet att de skickat hem ett barn som enligt schema ska vara kvar till sen eftermiddag. Hon hittas en timme och tio minuter efter att skolan slutat. Någon måste väl veta!?! Något har ju brustit någonstans och om skolan inte ännu upptäckt misstaget vad hade då kunnat hända om inte... nej dit ska jag inte gå ikväll.

Under en filt i soffan ligger vi hela kvällen och pratar om vad som hänt. Hur hon kände och hur hon tänkte. 

Jag kan inte hålla tårarna tillbaka när jag skriver detta, vet inte hur jag ska få ro att sova inatt. Hoppas bara att hon kan.
Min älskade lilla vän, mitt bästa i världen, INGEN får utsätta dig för detta. Ingen får utsätta dig för en sådan fara!

Om ingen vet, vem vet då?! Det svaret ska jag ha imorgon!

Ett litet studieuppehåll...

...blev det visst. Långa och sena arbetsdagar har denna veckan bjudit på och under gårdagen satt jag dessutom med nosen i en bok från frukost till kvällsmat. Det blev i veckan klart att jag ska gå upp i tid lite tidigare än planerat så sista månaden jag läser kommer jag även att arbeta heltid. Pga detta försöker jag nu läsa in så mycket jag bara kan för att möjligtvis inte behöva jobba arslet av mig då. Men, som tur är har jag ju resan att se fram emot så det är vad jag ska tänka på när och om det blir lite motigt!

 

Tihi... så här ska jag ligga under semestern medan maken tar hand om barnen! ;)

Finalen

Idag var vaknade vi vill en iskall dag. Men när solens strålar varmt ett tag åkte vi till skidbacken. Det blev en underbart strålande eftermiddag! Nu väntar plockmat, final och spända nerver. Dagen till ära bär sonen kalsonger med bananer på. Gissa vem hans röst går till ikväll?! :-)

Hemma

Att vara hemma under täcket i sin egen säng, det är inte helt fel! :-)

Karlstad

Nu har familjen återvänt hem till Dalarna medan jag stanner kvar för några dagar som plugghäst. Efter att familjen åkte gick jag ut på stan och strosade lite. Jag vet inte vad Karlstad gör med mig men varje gång jag är här börjar jag fundera på hur det skulle vara att flytta tillbaka hit. Visst har jag skrivit att det var härifrån flyttlasset gick när flyttade till Dalarna?! Det var det iaf. Om två dagar återvänder jag hem igen och då får vi väl hoppas att flyttsuget lagt sig och jag återigen inser vad som låg till grund för vårat tidigare beslut om att lämna sola i Karlstad.

Hoppas...

Hoppas, hoppas, hoppas! :-)

Bra

Bra platser, bra musik och jag har fått en ny favorit! Nu vet ju jag vem som vinner ikväll men eftersom tävlingen jag såg bara var för på skoj måste vi ju titta på showen även ikväll. Bjuder här på lite bilder så får ni en försmak av vad kvällen har att erbjuda.

Nu är det snart dags

Nu är vi på plats!

Nostalgi

Rött vin och snabbnudlar, det var länge sedan!

Dagens outfit

eller förhoppningsvis bara morgonens. Hoppas ingen kommer och knackar på... än! Som ni säkert förstår ser varken hår eller makeup bättre ut! :-)



Observera att även om det ser för taskigt ut så är det iaf rent. Fläckarna är små barnhänder på spegeln. Så det kanske är lika bra att behålla skrotkläderna på och städa lite. Neee, vi ska ut i solen och ta oss an den stökiga bilen istället för ikväll ska den ta oss till Karlstad.

Sportlov

Sportlovet har äntligen börjat. Barnen har ju haft några dagar ledigt redan men idag var det äntligen min tur att få njuta av solen och de vackra vinterdagarna.

Dottern bestämde sig förra veckan för att delta i dagens Barnens Vasalopp. Självklart uppmuntrar vi det nyväckta intresset för längdskidåkning och fixade en anmälan. Med nerpackad fika, fotokamera, videokamera och mobilkamera (detta måste ju förevigas) stod vi och hejade, men tyst, så vi inte skulle vara för "piniga"!

Lunchen intogs här, på McDonalds, till barnens förtjusning. 

Kvällen

Idag är till och med kvällen vacker. Jag har fördelen att bo nära det här fina promenad- och motionsspåret som går efter älven.

Sol!!!

Det här behöver våra vintertrötta ansikten! Härligt! :-)

Vart tog solen vägen?

Var det verkligen rätt beslut att lämna byn idag. Vi, som vaknade med strålande solsken, tog ett snabbt beslut om fjäll och skidor. Men här fanns visst ingen sol. Nu hoppas vi på att den snart kikar fram!

Mello

'Jag tycker inte att han med blommor på tuttarna ska vara med' blir kommentaren till första låten på kvällens Mello. Eller förresten, den andra. Första var faktiskt 'Å, vad hon är vacker' när LaCamilla gör entré. Jag håller med på båda två! :-)

Rea

Just nu är det rea i byns skinn- och väskbutik. Vi var lägligt nog i behov av två resväskor med betoning på var. Två stycken, av samma modell som de jag köpte till barnen förra året, till priset av en. Som hittat! Dessutom har Gneis startat sin rea nu och jag tänker passa på och köpa (riktigt bra) vinterkläder till barnen till nästa säsong. Idag gillar jag rea!

Friluftsdag

Idag var det friluftsdag på dotterns skola. Underbart väder kom tillslut och det blev en riktigt härlig dag. Självklart fanns jag och lilleman med och hejade i spåret. Familjens lilla skidåkare. Som tidigare nämnts kommer då inte skidåkargenerna ifrån mig. När vi kom hem åt vi varm broccolisoppa och värmde tårna i stickade strumpor.

Baksjuk?!

Idag är jag lite tung, tung i sinnet. Kanske lite baksjuk, ja som bakfull fast efter sjukdom, typ. (För er som känner till att min mamma lägger till ordet typ i en mening när hon är på dåligt humör blir ju det där, typ, lite roligt. För er andra; så är det!) Det är iaf en sådan där dag när tankarna mal i huvudet. 

Jag känner mig grinig för att livets ekorrhjul ser ut som det gör. Arbeta hela dagarna och då lämna bort det bästa jag har här i livet. Herre gud, snart är de så stora att de inte vill ha mig med överallt och då kan jag ju sitta där och minnas.... när jag vinkade hej då genom fönstret på förskolan! Yeeeyy...

Största anledningen kommer jag inte att skriva ut här. Jag har skrivit, suddat, skrivit, suddat. Det blir för känsligt men avslutades så här; 
och det här kommer jag att få äta upp men jag är alltid bara mamma till mina barn! Så det så!
Eftersom det hade med förskolan att göra säger jag bara; Fasen, jag har alldeles för bra åsikter för att sitta mittemellan ;).

Nu ska jag göra det en klok dam sa till mig en gång när vi pratade om något som hon inte riktigt tyckte om;

Äh, drit på ein pinne å kåst iväg an! (Skit på en pinne och kasta iväg den!)

Så, imorgon förväntas återigen, solsken i blick! =)

Urk burk

Jag som trodde det var över med enbart ett offer för magsjukan, hade fel. Igår kväll, lagom till middagen, började två magar knorra samtidigt. Melodifestivalen såg vi aldrig (men vi missade tydligen inget). Det fina i kråksången var att jag hade tid att byta om, fixa undan håret och byta sovrum innan helvetet brakade lös. Nu mår vi bättre men gömmer oss inomhus även imorgon. Tackar dagens teknik för de fem filmer jag plöjt idag, instängd i sonens rum!

Pulkabacken

Utrustade med allt utom pulka gick vi till pulkabacken som ligger i skogen bakom villan. Här åker det en del skotrar, som ska ta sig till en skoterled, så backen är i perfekt skick för oss bobåkare (eller snowracer som maken menar att det heter). Vi kan på långt håll se om det kommer några skotrar så det är ingen fara för krock. Backen har vid den här tidpunkten på säsongen blivit så bred att vi kan åka bredvid varandra vilket gör att vi brukar ha tävling ner, två och två på varje bob. Vinnarskallar som vi är, är vinsten otroligt viktig!

Barnen tog även med stjärtlappar idag men det gick inte riktigt lika fort som "snowracern". =)

Fredagsmys

De små ligger i sina BigBoy:s medan vi stora sitter och stirrar i varsin android platta. Amigo på Barnkanalen kan ju vem som helst att vilja fly fältet men de små verkar älska det. BigBoy XXL är en jättestor saccosäck och barnen har fått varsin, en tok-knall-grön och en tok-knall-rosa. Jätteläckra!

Inspirerad...

av andra modiga själar och med hjälp av dagens teknik för att underhålla två små, besökte jag idag frissan. Jag har flera gånger backat när jag väl satt mig i den där stolen men nu sa det snipp. Den här gången blev det en lugg. Äntligen!

Bla bla bla

Znark, bla blaa bla blaa. Alla dagar är inte bra pluggdagar och all litteratur är inte rolig att läsa även om jag hajar syftet. Dags att läsa vidare...

Stavar och ..

Veckans erbjudande på Lidl passade perfekt, promenadstavar. Just nu kan de öka effektiviteten under powerwalken. Dessutom blir de toppen att använda när jag går offroad till våren. Köpte en sak till, samma sak som förra veckan, något jättebra som jag knappt vågar nämna men... Ok, jag har inte bara köpt en sport-bh, jag har köpt två. Förra veckans var super, denna veckas sådär. Nu är det bevisat, jag har blivit gammal. För det är väl bara tanter som köper underkläder på Lidl?!

Bloggtips:

Via facebook fick jag nys om en blogg jag tidigare aldrig besökt. emmasviktiga.blogg.se heter den och är en träningsblogg som skiljer sig något ifrån mängden. Emma lever med en sjukdom som påverkar lederna och har därför varit överviktig. Efter att ha börjat träna genomgår nu hennes kropp och hälsa en sjutusande resa. Man får följa henne när hon försöker nå sina mål i olika lopp. Löpning är nämligen den idrott hon brinner mest för. Det är skönt att läsa om träning skrivet av en tjej som inte hakat upp sig på kilon utan motiverar till en sund kropp och en bra hälsa. 

Städa städa...

Idag har familjen i villan haft storstädning på schemat. Vi har inte bara städat utan knuffat runt på en massa möbler också. Min tanke var att alla skulle byta sovrum. Men jag såg genast på makens min när jag presenterade idén att han inte alls var med på det påhittet. Så, vi nöjde oss med "lite" ommöblering istället.
Jag och sonen har sedan vi flyttade in i villan haft dåliga garderober. Lådorna och dess fästen hade gett upp långt innan vi köpte villan så egentligen var detta något vi (läs maken! ;)) skulle ha åtgärdat för länge sedan. Att ha någon ordning i garderoberna har därför varit en omöjlighet...

När städandet så nådde garderoberna gav städkärringen upp vilket resulterat i att maken, just i detta ögonblick, installerar nya ställningar med trådbackar i garderoben. Ytterliggare en omonterad ställning väntar på att få flytta in till sonen.
Städkärringen, hon som gav upp, har lutat sig tillbaka i soffan med sin lilla dator. Nu är det bara att njuta av ett nystädat och väldoftande hem, så gött!

Helg igen...

...och den är ju verkligen hur helig som helst. Tyvärr fick jag hämta hem ett barn med magont idag. Verkar som att det är förstadiet till både flunsan och magsjukan så vi får väl se vad som händer under natten. De söta snödropparna på bilden kommer ifrån Rackartyg. De är så våriga, så fina och dricker inte så mycket vatten då de är gjorda av tyg och plast.

I väntrummet

Idag åkte jag till vårdcentralen för att genomföra en cellprovtagning. Eftersom dessa genomförs med tre års mellanrum inser man vad fort tiden går. För tre år sedan hade jag en liten bebis och hade då varit på besök på denna avdelning flera gånger under den aktuella perioden.
(Här kastar jag in ett tips. När jag ska till gynekologen har jag alltid kjol på mig. Alltså man känner sig ju bara så liten och utsatt när man står där avklädd från midjan och ner och bär på vetskapen om vad som väntar. Har jag då kjol på mig känner jag mig iaf påklädd fram till stolen...) 

För er som inte vet är väntrummet till mvc här i byn inte på samma ställe som till vc utan ligger en bit bort. Man måste gå ut genom entrén efter betalning och gå utmed huset och in i en annan entré för att komma till detta väntrum. När jag gick där grubblade jag alltså på tidens gång och hur jag gått där så ofta medan magen växte fyra år tidigare. Då kom jag helt plötsligt på att om jag vore gravid nu skulle det ju vara hur avslöjande som helst att behöva gå efter den där gatan. Där har förmodligen hundratals kvinnor smugit fram för att inte avslöja den växande magen påväg till första besöket på mvc.

Framme i väntrummet möter jag en kollega som nyss varit hos sjukgymnasten. Eftersom vi inte setts på ett tag hittade vi genast en massa saker att prata om så när barnmorskan (gynekologen?) kom och ropade mitt namn avbröts vi och jag gick in. 

När jag var klar och skulle gå hem var kollegan fortfarande kvar i väntrummet. Då händer det, kanske är det bara hjärnspöken, men när min kollega säger hej då kastar hon även en snabb blick...på min mage! 

Kanske var det bara mina tidigare grubblerier som iscensatte den blicken eller så är det den tanken som sveper förbi när man möter någon i barnfödaråldern på just det stället.

Och inte är jag väl sämre själv... jag vet ju också vem jag såg där, i väntrummet, på mvc! ;)

Fröken Svan

När jag gick i grundskolan var längdskidåkning ett moment av gymnastiken och vad jag minns något vi plågades med hela vinter. Riktigt så länge var det kanske inte men tycker man inte om längdskidåkning och tvingas till det år ut och år in både på långturer och timmeslånga lektioner så är det lätt så man minns det. Minns speciellt en friluftsdag i högstadiet då jag och bästisen hamnat så långt efter på långturen att en skoter fick komma och hämta hem oss innan mörkret var ett faktum. Jag har inte, med undantag för en tidig 30-årskris då jag skulle åka kortvasan och tränade max 1 km för att sedan bli gravid och anse mig handikappad nog att avstår i vecka 10, stått på skidor sedan dess. 

Förra veckan när vi satt i bilen påväg hem från fritids deklarerar 6-åringen att hon tänker sluta skolan. Livrädd för att något hänt frågar jag varför och får till svar att fröken berättat att de ska åka längdskidor och att 6-åringen absolut inte tänker genomföra den aktiviteten. 
Jag berättade för den lilla damen om mina egna erfarenheter av skiten men för att inte överdriva eller föra inställningen vidare gjorde jag klart för henne att man måste genomföra en hel del saker i livet som man egentligen tycker är tråkigt men att det kan bidra till att det roliga känns ännu roligare. (JoDaa, ibland bara kommer det! ;))
Eftersom min dotter växer upp i en by där de flesta har ett par skidtights hängande i garderoben, insåg jag i denna stund att det var dags att bryta cirkeln. Jag gav henne därför förslaget att jag kunde följa med henne och träna på sportfältet. På så vis kanske inte skolturen skulle verka allt för skrämmande. 

Ikväll har jag därför, i sällskap av hela lilla familjen, följt 6-åringen hela fem varv runt stadion och hejat, hejat, hejat! 

Jag förstår fortfarande inte varför längdskidor är ett måste i skolan. Varför måste inte alla spela golf på sommaren när alla måste åka längdskidor på vintern?! Ja ja, jag vet. Jag har alldeles för många år kvar på grundskolan för att börja gnälla redan nu. ;)

Min 6-åring, hon somnade iaf sliten och trött efter kvällens motion och vet ni...hon längtar tills imorgon då hon ska få åka skidor igen!

Jaaa!

Även om jag gärna hade sett hen i Karlstad så kan jag bara säga JAAA! :-)

Melodifestival

Just nu laddar familjen i villan inför kvällens deltävling i melodifestivalen. Snacks, vindruvor, heta räkor och ostar skall hålla munnen sysselsatt.

Den andra mars åker vi till Karlstad och tittar på genrepet till andra chansen så det är extra roligt att få se vilka vi ska få möjlighet att heja på då.
Och ja, ostbågar med prästost var faktiskt riktigt bra och det skrivet av en person som vanligtvis inte är allt för noga med ostbågar. 

Frank

Kvällen tillbringas tillsammans med Frank Wagner och Johan Falk. Du har träffat dem va?! Annars kan jag rekommendera ett besök!
Skulle inte genren falla i smaken finns ju så mycket annat bra att titta på. Jag viskar ett tips, ett tips om gratis film, ny film som du just nu egentligen bara kan hyra för att se...
dreamfilm.se eller swefilmer.com med ett www framför. Me like...

Verkligheten

Verkligheten börjar komma ikapp och jag känner av att jag gått ifrån att arbeta 75% till att idag köra 105%. Att studera tar upp så mycket av mina tankar. All kunskapserövring som jag vill testa och utmana mitt arbete med och alla tankar som ständigt rullar i huvudet. Så mycket att bearbeta och lära om på nytt igen. Även om min utbildning inte är så gammal så finns det massor av saker, tankar och metoder, att ompröva. Som tur är kommer John Blund och besöker mig varje kväll även om han börjat komma lite väl tidigt.

Samtidigt ska gamla invanda rutiner i hemmet omarbetas och struktureras upp på nytt igen. Vi har ex. alltid klarat oss med en bil då mina arbetstider legat innanför ramen av makens och jag på så vis kunna sköta hämta/lämna på förskolan. Imorse insåg jag, efter att ha lämnat 6-åringen på skolan, att vi glömt planera dagens rutiner och att jag satt i bilen maken behövde på eftermiddagen för att hämta barnen med. Hmmm, kanske måste det bli en bil till?!

Tiden tillsammans med barnen är ju markant förändrad men som tur är hittar vi varje dag stunder att umgås på. Men jag förstår ju varför jag inte längre tillåts sova i min säng utan varje kväll "måste" krypa ner i lillprinsens säng och stanna där tills väckarklockan ringer. Även de små märker förändringen.

Men, som tur är känner jag mig inte stressad över situationen. Idag har jag fått vatten i hjulet, blodad tand, medvind, bekräftelse på att detta går bra... idag fick jag mitt första G!

Laddar

Ikväll ska vi äta god mat i trevligt sällskap. Barnvakt är ordnad och påväg. Hakade på erbjudandet med bussresa till och från restaurangen. Det här ska bli gott!

Zzzz

Trött är bara förnamnet. God natt, världen!

Män testar att föda barn

Aj, aj, aj! Nog minns vi hur det kändes. Nu har man tagit fram en simulator som ska få intresserade män (!?!)  att  känna på den smärtan kvinnor upplever vid förlossning. Smärtan upplevs ju olika från person till person men denna är tydligen framtagen med hjälp av flergångsföderskor.

Ja, nog har de ont alltid och jag skulle gärna vilja ha en översättning på det som sägs. Undrar dock om smärtan från själva "pressa-ut-en-vattenmelon" är inräknad eller ska vi helt enkelt vara glada för dessa mäns skull att de iaf slapp den biten?! ;)