Verkligheten

Verkligheten börjar komma ikapp och jag känner av att jag gått ifrån att arbeta 75% till att idag köra 105%. Att studera tar upp så mycket av mina tankar. All kunskapserövring som jag vill testa och utmana mitt arbete med och alla tankar som ständigt rullar i huvudet. Så mycket att bearbeta och lära om på nytt igen. Även om min utbildning inte är så gammal så finns det massor av saker, tankar och metoder, att ompröva. Som tur är kommer John Blund och besöker mig varje kväll även om han börjat komma lite väl tidigt.

Samtidigt ska gamla invanda rutiner i hemmet omarbetas och struktureras upp på nytt igen. Vi har ex. alltid klarat oss med en bil då mina arbetstider legat innanför ramen av makens och jag på så vis kunna sköta hämta/lämna på förskolan. Imorse insåg jag, efter att ha lämnat 6-åringen på skolan, att vi glömt planera dagens rutiner och att jag satt i bilen maken behövde på eftermiddagen för att hämta barnen med. Hmmm, kanske måste det bli en bil till?!

Tiden tillsammans med barnen är ju markant förändrad men som tur är hittar vi varje dag stunder att umgås på. Men jag förstår ju varför jag inte längre tillåts sova i min säng utan varje kväll "måste" krypa ner i lillprinsens säng och stanna där tills väckarklockan ringer. Även de små märker förändringen.

Men, som tur är känner jag mig inte stressad över situationen. Idag har jag fått vatten i hjulet, blodad tand, medvind, bekräftelse på att detta går bra... idag fick jag mitt första G!