Sitter här ikväll och ler lite för mig själv. Har precis tagit ner en tvätt som hängt ute och torkat under eftermiddagen och även om bara det, att äntligen kunna hänga ut tvätten på tork igen, skulle kunna få en att le. Så är det inte tvätten i sig som är anledningen till just detta leende, utan vad som fanns i den.
Vi spolar tillbaka tiden några veckor. Av någon anledning befinner sig familjen i en-planarens sovrumsdel, ja där alla sovrummen ligger =). Vi skojar och har roligt. Jag och maken leker för stunden ombytta roller, till barnens förtjusning, och maken ska nu spela mig. Vet inte om ni också gör så ibland, (eller ska jag börja förneka nu;)), men man gör ju oftast något som utmärker den andra. Gissa om han fick mig att vikas dubbel av skratt!
Något som retar mig -så håret skruvar sig i spiraler och ställer sig rakt ut- är inte krig, svällt och andra orättvisor utan någonting mycket mer världsligt ;), nämligen udda strumpor!! =)
Och här står vi alltså hela familjen och maken som ska skoja går fram till garderoben, och börjar svära... över en bortkommen strumpa!
Att det var SÅ utmärkande, det visste jag inte, men nog gick det upp för mig då. Att strumporna oftast blir udda när maken tagit hand om nattningen av barnen är naturligtvis ingen slump utan slarv ;) och även om han inte känner till just den beskyllningen, så har han tydligen hört ramsorna som uppstår när jag inser att en strumpa saknas.
Idag lyckades jag hitta, inte mindre än TRE strumpor, som varit försvunna de senaste veckorna (och jag kan tyvärr inte skylla på maken, iaf inte i dessa fall :)). När strumporna "kommer tillbaka" skrattar jag åt det utbrott jag fick när jag insåg att de saknades och idag fick det mig alltså le åt hela historien. =) Ok, du har rätt! Kanske dags att engagera sig i BRIS eller Rädda barnen ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar