och egentligen vill jag bara lägga mig i sängen och sova. Men istället håller tv:n mig i ett stadigt grepp fast den inte har någonting vettigt att visa.
Vaknade inatt av att ett av barnen grät stora tunga tårar på grund av en mardröm. Kom då att tänka på när jag själv var liten och hade min första mardröm (vilket jag naturligtvis fått återberättat). Drömmen hade handlat om en björn som av någon anledning skrämt mig. Farmor, som var på besök, hjälpte mig dagen efter att kasta björnen i soptunnan med förhoppning att den skulle glömmas bort. MEN, jag har i hela mitt liv levt med en fobi för björnar och tänk om det faktiskt började med den drömmen. Ibland känns detta som ett handikapp då jag inte kan vistas i skogen, varken i stuga, bil eller "på fri fot", utan att ständigt tänka på en brun best och svettas av ångest. Egentligen tror jag inte att det skulle hända så mycket om jag verkligen skulle stöta på en björn, men alla artiklar om anfallna människor suger jag i mig och förstärker på så vis min övertygelse om att mötet skulle resultera i död, min död.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar