Liar liar...eller!?

I yngre år, när jag och min lillasyster bodde under samma tak, minns jag hennes frustration över att jag glömt bort att säga till när jag skojat eller skämtat med henne. Hon var naturligtvis inte alltid övertygat om att jag talat sanning men när jag aldrig återkom med sanningen antog hon att nog så var fallet. Jag pratar om små oskyldiga men ibland vilseledande skämt. 
Nu för tiden gör jag detta mot maken även om jag inte är säker på att han vet om det. Från början var det egentligen inte min mening att undanhålla skämtet utan det blev mer så att jag glömde bort vad jag sagt och vad jag egentligen skulle ha sagt. Nu för tiden kanske jag måste erkänna att jag hittat lite vinning i att inte avslöja mig.

När det kommer till maken handlar det oftast om borttappade saker. För några veckor sedan försvann rabatt-häftet från OKQ8 ifrån bilen. Maken skulle åka och tvätta bilen så det hade varit ett ypperligt tillfälle att använda sig av det då. Men jag hade då inte sett det på något annat ställe än i bilen och maken kunde nog hålla med om detsamma. Så, tvätt blev det men utan häfte. På kvällen när jag la mig för att läsa insåg jag att jag tydligen hade använt mig av, just det, OKQ8´s rabatthäfte då mitt bokmärke försvunnit under resan i bilen och nu låg det alltså där i min bok. Men aldrig att jag skulle erkänna det. Istället la jag häftet under makens täcke i fotändan där jag vet att han ibland lägger av sig sina byxor när han byter om.

Några dagar senare sitter vi i bilen då jag frågar om han möjligtvis sett häftet någonstans. "Jag hade nog stoppat det  byxfickan för jag hittade det i sängen." 
Hihi, fnissar jag tyst och tänker att jag aldrig någonsin tänker avslöja mig!

Ikväll händer det igen. Jag kommer aldrig någonsin avslöja att min hårtoning och de nya mörka ränderna som inte går bort i handfatet hur mycket jag än skrubbar- har ett samband! :)

Nu måste DU lova att inte skvallra! Schhhhhhhhhh!!! ;)