Det där "mammahjärtat"

Jag kan nog inte i ord beskriva hur det kändes i mammahjärtat när jag öppnade broschyren från fritids och läste att där finns 70-80 barn. Det var under våren då vi sökt och fått en plats på det fritidshem som finns på dotterns skola. Herre G, så många barn! Helt plötsligt står det ganska klart för mig vilken skyddad liten verkstad vi har gått igenom på förskolan, med all rätt, men vilken iskall verklighet vi helt plötsligt ska vakna upp i. Nu har sommaren rusat fram (och förbi?) och förra veckan började hon alltså där. Stora barn, många barn och framför allt en hel hög med nya vuxna. Idag slog det mig att det kommit många nya vuxna till fritids och att jag varit så uppe i tankarna över en ny inskolning att jag inte ens presenterat mig, eller dom sig. Ska göra det idag!

Alltså en ny inskolning...av lille e. Mitt mammahjärtas lilla lillkille som ju inte ens är stor nog, att lämna mammas trygga famn, har nu börjat på "stordagis"! Mammahjärtat har tvingats inse att lilla lillkillen inte längre är så liten. Stora förskolan är iaf inte alls lika skrämmande som jag minns den när jag skolade in stora E. 

Bild från IKEA

Men just nu gråter och river det, just det, i mammahjärtat. För nu sitter jag här hemma och längtar efter mina små och tänker på allt nytt de har framför sig. Ringde faktiskt till förskolan och frågade hur det gick eftersom jag inte såg om lille e grät när jag gick eller om han bara var bländad av solen!:) Naturligtvis gick det jättebra för han deklarerade tydligt och klart redan första dagen jag körde dit honom att "jag ska vara där själv mamma!". Som tur var kunde jag övertala honom om att iaf få följa med i två dagar. Men idag höll det inte längre och han ville vinka hej då i fönstret, SNYFT!

Kanske blir bra att börja arbeta nu. Alla verkar ju redo för nya utmaningar så, det är nog dags för mig att börja ladda! =)