Hur börjar man..?

...eller låter bli att sluta. För nu så, nu har jag äntligen kommit igång och ska börja blogga. Hoppas att detta inte är ännu ett av mina projekt som avslutas då jag inser att jag varken har tid eller lust att fortsätta. Jag tänker på alla olika idrotter jag började med under skoltiden och som alltid slutade med sjukdomspåhitt och andra mer eller mindre trovärdiga ursäkter. Eller alla instrument jag skulle börja spela och resultatet idag består av ... hm... inte ett enda ackord på gitarren. =) Mitt senaste projekt startade för två veckor sedan. Maken fick minsann höra om alla detaljer i villan som inte genomgått en fullständig renovering då lister mm. fortfarande saknas. NU skulle JAG fixa äldsta barnets rum och fort skulle det gå, det skulle han få se! Ringde min pappa som (som alltid) ställde upp med en helg till mitt förfogande. Började skrapa av färg och gamla struktur-tapeter men efter 3 timmar och 1,5 meter färdigskrapad vägg hade jag tröttnat. Ja, också var det ju allt det där roliga jag missade när jag stod där och slet... Sååå...ja, maken fick rycka in och skrapa resten medan jag tittade på tv eller gjorde massa andra nödvändiga sysslor. När det var dags för spackling, tapetsering av väv mm...ja, då fick maken rycka in men väl medveten om att ; DETTA är MITT projekt, du må vara den som arbetar men se dig som anställd av mig , projektledaren! I skrivande stund är min anställde målare tillika make och inhandlar de tapeter han till helgen ska sätta upp...i sällskap av min far =)