Tyckutjämnar

Jag tänkte berätta vart jag varit då jag lämnat bloggen med några väldigt få och frånvarande inlägg.

Det började för några veckor sedan då jag la märke till en hög ton som envist surrade i mitt ena öra. Det ville liksom inte släppa hur jag än gjorde och höll i dag som natt. Jag förstod eller ska jag kanske säga misstänkte att jag hade fått tinnitus. Varför då kanske du tänker? Jag har alltid vetat att ljudnivån på mitt jobb under vissa stunder är för högt och har kollegor med hörselproblem och tinnitus. Under min yrkesverksamma tid har jag varit rädd för att själv drabbas och helt plötsligt insåg jag att det nu, med all säkerhet, skett. 

På internet kan man hitta mycket info (ibland lite för mycket) men jag förstod att första steget var att uppsöka läkarhjälp för att utreda vad det upplevda ljudet hade för orsak. Stort misstaget görs, jag kontaktar vårdcentralen i byn!! På vårdcentralen tyckte man att jag skulle träffa en sjuksköterska i första steget för att utesluta vaxpropp. Om det uteslöts skulle jag få hjälp med en tid till läkare. 

På uttalad tid befinner jag mig i ett rum på vårdcentralen med en sköterska som inte riktigt lärt sig hur man bemöter människor, som aldrig lärt sig lyssna på patienter och som tydligen trodde att vi befann oss i sandlådan på förskolan. 
Fråga ett, "Har du varit utomlands nyligen?"  Svar, nej. Ok, det behöver man inte ha varit.
Fråga två, "Knastrar det i öronen när du rör på käken?" Svar, nej. Ok, det behöver det inte gör... och så fortsatte vi några ytterliggare frågor... och svar.
"Så här är det, du har ingen vaxpropp men du har vätska bakom trumhinnan. Du får helt enkelt tryckutjämna i två månader så går det över". Så visar hon hur jag ska göra varvid jag testar.
"Men det här känns verkligen inte rätt, sa jag. Trycket påverkar inte suset i örat utan gör bara att jag får lock. Jag känner mig verkligen jätteorolig och har ångest för det här, snälla, stämmer det verkligen det du säger nu?"
"Vad är du rädd för egentligen, att du har tinnitus eller?? Man får väl inte tinnitus i ditt jobb!!"
Efter lite övertalan rådfrågar denna sköterska en kollega och kommer tillbaka med orden "Jag hade RÄTT! (Som om vi har någon jävla tävling!!?!) Du har redan bestämt dig för vad som är fel men nu gör vi som jag har sagt! Ingen öronläkare är ändå intresserad av dig och ditt öra efter bara en veckas problem." 

Dagen efter vaknade jag med ångest. Skulle jag leva med detta oväsen hela livet? Skulle jag någonsin kunna urskilja mina barns andetag? Det kanske låter löjligt för ett öronproblem men det var vad som hände i mitt huvud och i mina tankar.
Jag satte mig återigen vid datorn och fick fram en informationssida där det stod "viktigt att patienten genomgår hörseltest". 
Då bestämde jag mig för att själv kontakta en öronläkare! Allt tog helt plötsligt en helt ny vändning i o m det samtalet. Helt plötsligt var det viktigt att jag kom in för tester, redan dagen efter. En patient med tinnitus symptom och dessutom ångest och oro behöver hjälp och det var/är mycket viktigt att det genomförs ett hörsteltest. 

Dagen efter samtalet fanns alltså en tid bokad i mitt namn för hörseltest och därefter undersökning av öronläkare. Tack, du underbart kompetenta människa som svarade i telefonen den dagen!

Idag vet jag att mina misstankar var riktiga även om jag för allt i världen önskar motsatsen, jag har fått tinnitus. Jag vet också att den kommer ifrån en hörselnedsättning jag fått på ena örat. I framtiden måste jag skydda mina öron när jag befinner mig på högljudda platser, så som min arbetsplats. 

Information om tinnitus bör personal inom sjukvården ha eller skaffa sig om patient söker för det, för den informationen är lätt att få. Även om man arbetar på en liten vårdcentral lång ifrån stadens stora sjukhus ska man ha lite känsla för människor och en hög dos för det arbete man utför. Jag (och mina barn) ska aldrig mer befinna oss i samma rum på denna vårdcentral som denna okompetenta sköterska, någonsin! När man drabbas av tinnitus är det mycket vanligt att man även drabbas av oro och ångest men i och med detta besök gick min onda spiral inte att stoppa. Jag hamnade djupare än jag någonsin gjort och under en vecka (som kändes oändlig) trodde jag att jag aldrig mer skulle klara av att leva ett normalt liv. Jag trodde att jag för alltid skulle höra ett gammalt kylskåp surra i mitt öra. 
Som tur är fick jag snabb hjälp, även mot min ångest. Hjärnan är otroligt bra på sitt arbete och idag finns stunder då jag faktiskt glömmer bort ljudet. Även om det aldrig kommer att försvinna så ger dessa stunder mig ro i själen!

Men nu mina vänner, nu ska jag gå och...TRYCKUTJÄMNA, eller inte!!!!