Skogen

Idag gjorde vi det igen, gick till skogen. Efter tre veckors heltidsarbete för stora och små har vi nu återgått till den vanliga lunken. Så idag kom vi alltså hem tidigt och valde då att ta en tur i skogen.

Jag kan direkt erkänna att jag inte är skogsmulle född i kvinnokropp! Min skräck för vilda djur gör att jag genast börjar spana efter vildar, djur som vill riva både mig och mina barn i stycken. Jag vill för allt i världen undvika att överföra denna rädsla till mina barn. Men naturligtvis läser stora E mig som en öppen bok. Som tur är har hon köpt historien om troll som gömmer sig därute och om mammans uppgift att försöka få syn på dem, så vi kan busa lite med dem. =) Trots detta, det som finns inuti mig, så är jag så tacksam för att det är här vi bor, med skogen runt husknuten. För där ute i skogen vaknar barnen på ett annat sätt. Deras lek kretsar inte omkring plastleksaker med färdiga koncept utan här får fantasin utrymme att flöda fritt. Allt är spännande och intressant och till och med en bajskorv får oss att diskutera (och experimentera!:)) Eftersom nu mamman också verkar ha vaknat upp i sagans och trollens värld när vi klev in i skogens beskyddande grönska, tycks tiden där ute stå still. Vi spinner vidare på historien om trollen, smyger tyst, springer, hoppar, fäktar med pinnar. Vi följer stigar, gömmer oss bland granarna och lyssnar på hackspettens slit. Men så.. lille e förvandlas efter högröd ansträngning till lille "El Stinko" och är plötsligt i stort behov av ny blöja. Så vi får gå tillbaka, leta oss ut ur sagoskogen och återvända till verkligheten. Om stora E vänt sig om och tittat på sin mamma då vi lämnade skogen bakom oss, hade hon sett att mamman plötsligt blev 5 kg lättare och likt en pysande ballong, mindre spänd! Då kanske hon hade förstått, det hon en dag kommer att inse... men det gjorde hon inte i dag heller! Så nästa gång kan vi återigen köra den där historien om trollen...=)