Just nu genomgår jag en liten formsvacka. Jag vill, jag vrider, jag vänder, jag tänker, men vet fortfarande inte var felet ligger.
Jag som i vanliga fall har världens bästa jobb söker skola för att få göra något annat. Det kommer inte ta mig till något annat jobb men för en sekund får jag känna att något händer och att jag är på väg.
Jag som bor i världens tryggaste lilla by känner att jag färdats samma j..la vägsträcka hela sommaren. Om vi flyttade 25 mil söderut skulle vi ju ha nära till det mesta och inte sitta och åka sträckan ner till Västerås fram och tillbaka flera gånger per år för att överhuvudtaget ta sig någonstans. Men då skulle vi heller inte ha vintern, lugnet, tryggheten och ja...allt det där vi tycker så mycket om med att bo här i byhåla.
Jag som i vanliga fall försöker se allt bra vi har omkring oss ser just nu glödsläckare, drygskallar och en hel del tråkiga djupsuckare. Det värsta av allt är att jag förmodligen tillhör det sistnämnda och inte tillför speciellt mycket ljus och uppmuntran inför en väg ut ur denna svacka.
Jag som i vanliga fall har världen bästa make... haha shii fick du, han är fortfarande rätt så bra! =)
Jag har iaf världens bästa och underbaraste barn och jag älskar dem likt inget annat! =)
Man går igenom olika faser i livet, olika prioriteringar, olika behov. Känner ganska lika som dig på jobbfronten just nu. Tanken att pausa o. göra något annat ett tag lockar.
SvaraRaderaÅ känslan att bo långt ifrån allting - been there! Visst kan känslan komma tillbaka ibland, men för det mesta är jag nöjd just nu.
Hoppas att du kommer till ro med det du/ni vill. Byn står kvar.
Rekommenderar faktiskt ett break med lite skola. Så skönt att få lite distans, tänka, reflektera och få massa nya tankar! :) Lite skönt att slippa supertidiga morgnar och sena kvällar också :P Enda minus är väl ekonomin och att inte få mat serverad! Kram på dig och hoppas att svackan snart backar!
SvaraRadera