"Stina (ja, vi kallar henne det!) var dyngarg så jag ville inte leka med henne" berättar femåringen när vi sitter runt matbordet och pratar om dagen som varit på hennes förskola. "Varför var hon dyngarg?!?" frågar jag. Femåringen förstår mer än vad jag egentligen frågar om och svarar " Man får inte säga skitarg!" och sedan fortsätter hon, " vi lekte med Barbie och hon ville ha findockan, men den hade Lisa (ja, vi kallar henne för det!)".
- Findockan, varför kallas den för findockan?
- För att den har glittriga tuttar och glittriga trosor.
Tyst...tyst...tyst! Vad ska jag säga nu? Findockan är findockan för att den har glittriga underkläder...
- Är det vad de kallar genusarbete på förskolan? frågar maken som om han läser mina tankar, "barbiedockor med glittriga underkläder".
Vad ska jag säga nu? Vad ska jag säga nu? Ok, jag byter ämne!
- Var din nya fröken snäll?
- Ja, jättesnäll!
- Hur är en jättesnäll fröken då?
- Hon har fina kläder och fint hår... och så har hon prickar i pannan!
Herregud, vad lär vi barnen egentligen? Nej, jag omformulerar mig, vad lär förskolan barnen egentligen?! ;)
Ja,vad ska man säga.Man får en tankeställare och så vet vi ju att av barn får man veta sanningen. Kollegan
SvaraRaderaUrsäkta en jättedum mormor....men vad är prickar i panna. jag har alltid änkt att "finnar" är skämmigt!
SvaraRadera=) Trodde också att hon menade finnar först men hon pratade om fräknar! =)
SvaraRadera