Barnets tankar o döden

"Du mamma, det är en sak som jag skulle vilja fråga dig om", sa dottern till mig ikväll. "Varför ska alla människor dö, varför ska vi dö?"
Vilken fråga, vilket svar- ska jag välja. Jag valde att vara så ärlig jag kunde den här gången. Ibland har jag valt en skönare bild av döden, liksom den ljusa, fina och oskyldigt barnsliga döden, men ikväll frågade hon mig verkligen från hjärtat. Hon satt på badrumspallen med huvudet på sned och tittade på mig med sina små oskyldigt blå ögon. 
Jag förklarade varför, att man kan dö av olika orsaker som ålder, sjukdom och olyckor. 

"Men vad händer med oss när vi dött då? Vad händer med kroppen?" En del väljer att bli uppbrända medan några vill begravas med nattlinnet på i en kista. "Vad händer då, då?" Man förmultnar (hmmm, svårt ord för ett barn), man blir uppäten av maskar (ååå, hur tar jag mig ur det!?!). "Finns vi i maskens mage då? Blir masken stor som en orm om den äter upp oss?" Svårt, svårt för ett litet barn att förstå. Svårt för ett litet barn att förstå sådant som inte heller vi vuxna riktigt förstår. Jag försökte mig på att berätta om själen, att den finns på ett annat ställe och att den inte känner varken maskar eller eld. Att det är svårt att veta eftersom ingen som dött kommit tillbaka och berättat och därför vet heller inte vuxna vad som händer. "Men mina leksaker då, kommer dom att finnas kvar? Kommer någon annan att flytta in i vårat hus och kommer deras barn att leka med våra leksaker och sova i våra sängar?" Men lilla vän, inte ska vi väl dö nu! Sedan säger hon det som fick hjärtat att spricka. "Mamma, kommer du att dö före mig?" Ja, det hoppas jag verkligen för ingen mamma vill leva längre än sina barn. Det svaret gjorde henne lite ledsen. "Du får inte dö utan mig mamma, det vill jag inte!" Vi pratar vidare, hon blir lugn och avslutar samtalet med frågan; "Men om du dör då mamma, vill du brinna eller ska maskarna äta upp dig?"
Så hon hade tagit in, lyssnat och på något vis förståt det jag försökt berätta, om det jag själv inte har en aning om. Hon börjar bli lite stor, börjar få stora djupa tankar, den där lilla tjejen som just nu sover lugn i sin säng. 
Jag fick i alla fall till imorgon på mig att bestämma mig. Ja, alltså på hur jag vill göra med min kropp efter döden tagit den i besittning. Tack för det min illa vän! =)