Nini na nina na na...

...ni ni nanna na ni na! (Hör du signaturmelodin till "boktipset"??!! ;))
Just nu läser jag

Detta är den femte kriminalromanen i serien om kriminalinspektör Patrik Hedström och författaren Erica Falck. Mycket bra även om det ibland kan bli lite för många "utsvävningar". Rekommenderar denna serie till dig som tycker om att läsa kriminalromaner och eftersom jag gillar den privata historien i böckerna så mycket så tycker jag naturligtvis att de ska läsas i ordning. Nu ska jag krypa ner i soffan med en kopp te och min bok.... för sedan väntar Anna Janssons senaste bok "Alkemins eviga eld" på att öppnas! =)

Titta här...

vem som flyttade hem till oss idag!

En Ultrasilencer som inte låter högre än 68 dB. Köpte till ett ergonomiskt handtag så den skulle bli bekvämare att hålla i (om en dammsugare nu kan vara det!?)  Det är ju lika bra att lägga några slantar på den där maskinen som är ens trogna följeslagare nu för tiden! ;) Det behövs några tag med den då den gamla la av i förrgår och dessutom kan jag ju köra igång den nu, fast barnen sover! =)

Svarta vinbär

Igår kokades det juice här hemma, juice av svarta vinbär. Underbart gott!

Så hur gör man då? Det är verkligen superenkelt!
1 liter svarta vinbär 
2 liter blad 
4 liter vatten
Kokas i ca 15 minuter och silas därefter i saftduk.
Rör i 3 dl socker (5 dl för den som gillar sött).


Jag häller upp den avsvalnade juicen i små pet-flaskor och fryser sedan in dem. Praktiskt att bara ställa in en flaska i kylen på kvällen och sedan ha juice till frukosten dagen efter!


Svarta vinbär är en av de bär som innehåller mest c-vitamin. Dessutom innehåller den bland annat antioxidanter, fibrer, k-vitamin och folsyra. Så du kan ju bara gissa vilken nyttig drink detta blir, att bjuda kroppen på, under den kommande vintern! =)

Välkommen till mitt nymöblerade kryp-in!

Nu har jag äntligen fått tummen ur och "höststädat" på bloggen! Tycker läpptäcket passar bra som motiv då ämnet för mina inlägg varierar men alltid vilar på samma grund. Ni förstår nog hur jag menar! =)
Jag har länge varit påväg att uppdatera blogg-listan för, av mig, omtyckta bloggar och nu är det gjort. Men, hur gör man med bloggar man läser varje dag men liksom inte vet om man "kan" lägga i listan eller inte. Som "ny" var jag ärlig och la upp sidorna för att liksom sprida vidare bra läsning. Nu "tjuvläser" jag, tänker att kanske vill de inte att jag ser. Men, då bloggar man väl inte, eller?! Följer tex en blogg som handlar om en cancersjuk kille som arbetar som journalist. Han använder sin blogg som en sorts ventilation, allt som måste ut kommer ut. Det är inte vad han skriver om som fångar mig utan hans sätt att skriva... Ja, ja det här är iaf listan på de bloggar jag besöker mest!


Än en gång, välkommen hit! =)

Premiär...

Ljuvligt, inte sant? Hela familjen är lika intresserad av att få provsmaka och stora E är överlycklig för att hennes planta bär den första röda frukten. Visste du förresten att tomater förr kallades Pomme d'amore, kärleksäpple, då man trodde att tomater var afrodisiaka. Det är iaf en potatisväxt som bär frukt, men vem vet...  =)

Till Helge...

Efter tre veckors regn har sommarkänslan uteblivit. Året är 1942 och A arbetar långa dagar på ett soldathem i Helsingfors. Under natten vaknade hon efter en timmes sömn av flyglarmet och plötsligt lystes himlen upp av bomber som exploderar mot marken. Hon söker upp ett skyddsrum och hon får dagen efter veta att 40 maskiner befunnit sig i luften, men det var aldrig något hon såg under sin flykt i mörkret. En svensk soldat från flottan i Stockholm har fångat hennes intresse och de delar sina erfarenheter i brev skrivna av kärlek. Hon fyller sidor fulla med hopp och förväntan men också av oro och ovisshet. Redan nu märks bristen på mat och ingen vet hur länge krig och hunger ska pågå. Trots ett pågående krig fortsätter ändå hennes liv att fyllas med innehåll och hon besöker biografer, spenderar tid med familj och vänner och hon dagdrömmer om framtiden. 
Hon har vid några tillfällen försökt ta kort på sig själv men inget blir tillräckligt bra för att skickas med i ett brev över havet men hon tackar ödmjukast för de foton som skickats till henne från den värmländska idyll hon en dag hoppas att få uppleva. Varje brev undertecknar hon, "Din A".


69 år senare sitter jag här med en hög brev framför mig, skrivna till min farfar. Jag skulle så gärna vilja läsa de rader han skrev till henne men de är nog för alltid förlorade. Vad som hände får jag aldrig veta. Farfar gick bort när jag var 5 år och min farmor finns heller inte kvar att fråga. Min farfar träffar senare en grann värmlandstös, min farmor, som han gifter sig och bildar familj tillsammans med.
Även om jag sitter här just för att denna kärlekshistoria aldrig blev mer än just ord på ett papper, så berör de mig. Samtidigt som orden värmer mitt hjärta kan jag inte låta bli att fälla en tår av ödmjukhet inför en kärlek som aldrig fick blomma ut och en kärlek vars historia för alltid finns begravd i det förflutna.